Etiketter

fredag 31 januari 2014

Engelsk Översättning page 90-91


Minnie Cooper kör ingen Mini Cooper. Hennes bil är en vit Polo, och den kör in till besöksparkeringen bakom en Mondeo och framför en Yaris. Det är fyra personer i Mondeon, två i Yarisen. När hon parkerar sin Polo i en parkeringsruta, är Minnie nöjd över att se flera knutar med människor som står och sölar nära fordon, antagligen i väntan på att receptions byggnaden ska öppna. Det är inte riktigt en byggnad, den är en sådan portabel sak, som toaletterna på en pop festival, och den står på en tillbyggnad på en uppfart utanför fängelseportarna. Ramperna på båda sidorna leder upp till dörrar som är stängda. Ordet ”IN” är skrivet på relingen på den närmaste rampen, ”UT” på relingen av den andra. Två fängelsebefälhavare lutar sig mot varsin sida av ”IN” skylten och röker. Ingen kollar mot parkeringen, vilket börjar fyllas. För att besöka någon i fängelset behöver du en besöksansökan. Minnie Cooper har ingen för hon känner ingen i fängelset. Hon känner en eller två som borde vara i fängelse, men det är inte relevant. Hon vet inte att hon inte kommer igenom portarna, men det är okej, för hon behöver inte det. Allt hon behöver är att en av Gavin Ward’s föräldrar dyker upp. Eller båda. Hon vet hur dom ser ut, hon hade gott om tid att studera dom i rätten. Hon hoppas att det blir idag, för att det är den sjätte gången på sju dagar hon har kommit hit. Det här är ett högsäkerhetsfängelse: förr eller senare kommer någon att lägga märke till henne och göra det svårt för henne. Fem minuter innan receptionen ska öppna kommer besökare fram mot foten av rampen och en kö bildas. Minnie spanar från förarsätet, men ser inget ansikte hon känner igen. Hon har praktiskt taget gett upp och riskerar en sjunde dag av vakande när en gammal röd Polo krasar förbi och nosar sig fram till en ledig plats. Förardörren öppnas och ut stiger Anna Ward, som har på sig rocken hon hade på sig under rättegången. Hon ser äldre ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar